Throwback-post – En lördag år 2011 i etern och skogen

2011-10-15

Har ni hört om det är en fjärils vingslag kan skapa en storm… i ett vattenglas i Kina eller hur det nu var!
Som en vanlig lördagsmorgon, efter att lyssnat 1 timma på “Ring så spelare vi” och stilla undrat varför det ska vara så svårt att svara Amazonas med hinten “Diande avkomma”, så ska man ut med jycken! Jo, jag vet… svaren kommer som en dans hemma i soffan!

Zeb, min underbara hund som traskade vid min sida ända fram till 2013

Efter att jycken dansat runt en stund så ska det bestämmas vilken del av Alnö som ska föräras ett besök, ofast landar lotten på skogen. Så även denna morgon! Men lurarna fulla med “På minuten” så traskar hunden och jag på uppåt skogen. Solen skiner och det är fullkomligt ljuvligt på vägen uppåt stigen. Oftast fastnar vi uppe på hygget och sitter på platt-stenen, där jag den myggfria delen av året käkar frulle. Så även idag…

En bekantskap som jag ofta återkommer till, är Kajsa Ingemarssons blogg och även i veckan har jag haft fullt upp med att följa hennes vardagsbestyr med att springa på allt kul som verkar hända mellan Stureplan och Flen! Denna vecka blev jag bestört över att hon endast medverkar i två avsnitt av mitt favvo-program På minuten!

Morgonens marcherande uppåt skogen akompanierades av ett ljudligt, av mig, skrattande läte över nejden. Över Kajsas smått uppgivna protester över folklighet och dialektala diftååånger. Å andra sidan består programmet av sex sköna individer till som också genererar mina skrattsalvor å det ljudligaste.

Dagen till ära räddar dessa skrattsalvor mig från att direkt bli tagen som en älg och där med mista livet för en jägares bössa. Det enda som jägaren fångade mig med var en av de suraste blickarna för dagen. Så hur tänkte du Kajsa… förstod du att jag skulle behöva fyra av värsta salva för att ljudligt rädda mig från att bli direkt skjuten? Tacksam är jag för ditt vingslag i verkligheten 🙂

Ringblommorna på farmors gata

Flickan sitter i sin farmors kök och klipper klippdockor. Tapeten bakom är lite så där plastig med kaffepannor och små blombuketter. På väggen sitter en sådan där hylla som en triangel där farmor har alla sina mortlar. Farmor samlar på mortlar. Stora och små, i alla former.

Farmor står vid diskbänken och tvättar en påse som hon sedan med omsorg hänger upp på en konservöppnare, Röda Klar ni vet design Bernadotte. På diskbänken står en skål med blåbär för det är söndag och till dagens efterrätt serveras det blåbär, socker och mjölk. Vi ska äta söndagsmiddag i stora salen, kalvstek och gelé. Och sedan blåbären. På radion är det melodiradio. Farfar kommer in i köket,  ser lite sådär besvärad ut att inta farmors domäner. Han har Docksta-tofflor på fötterna, många decennier innan trenden nått fram, och en  sliten filthatt på huvet. Hans noppiga kofta är felknäppt som alltid. Han tittar in i köket för att snabbt dra sig tillbaka till sina domäner. Jag minns honom sittandes lägga patiens, lugnt och metodiskt.

Våra helgmornar är snudd på sådana dagar, nja inte klipper jag klippdockor men melodiradion är på för full. Min egna melodiradio på Spotify innehåller musik som får mig att rusa tillbaks till farmors kök, klippdockor och blåbär.

Min farmor är ringblommor för mig, hon odlade dem i rader bakom garaget tillsammans med dill, något annat var det inte i rabatten. Dillen till potatisen och ringblommorna till bordet! Doften av ringblommor är doften av farmor, lite obeskrivbar. Inte så där parfymerad och inte på något sätt besvärande, helt enkelt enkelt. Underbar, rofyllt och minnesvärt! 

Den sista ringblomman
Årets sista ringblomma tittar fram mellan solrosornas kraftiga stjälkar.

Hoppas att jag en gång kan ge samma känsla till en annan liten människa. Min farmor dog alldeles för tidigt och jag önskar att jag fått känna henne som vuxen, men det lilla jag vet så har fått många av hennes egenskaper.