Självplock men sänkta axlar

Sensommarens augusti, tidig morgon, när dimman ligger som ett täcke över odlingen med en friskhet i luften. Det är de stunder i mitt liv som blomsterbonde som jag inte vill vara utan och som gör det värt det där extra när det känns extra tufft i odlingen. Att plocka blommor, eller skörda för mig, är tankebefriande där det enda som räknas för stunden är blomman och stjälken.

Till just detta vill jag bjuda in till och den stora anledningen att jag erbjuder workshops tidigt på morgonen. Men för dig som bara vill plocka en bukett för att ställa på bordet är just självplock ett givet tillfälle. Men vad ska man tänka på när man går där i odlingen? Det blir lätt för mycket av det goda och osäkerheten slår till. Här kommer mina fem bästa tips för att få till en härlig stund i odlingen.

Låt handen gå före

Färg och form i all ära, men jag tror att vi alla har en inneboende känsla för harmoni. Det gäller bara att koppla bort det rationella tänkandet en stund och låta handen föra dig. Med en envishet vill jag hävda att en bukett av frilandsodlade blommor i säsong aldrig blir fult eller oharmoniskt. Det är som naturen själv har ett finger med i leken.

Knoppens förväntning

Det finns blommor vars knoppar, som visar färg, gärna fortsätter att slå ut efter att du har klippt av stjälken. Dra nytta av det, det förlänger vaslivet! Inget är så luftigt och fridfullt som en rosenskära som får vifta lite försiktigt i en bukett. Så klipp djup i plantan för att få en stjälk med både blomma och knoppar. Andra blommor vars knoppar slår ut är eterneller, klint, ringblomma, lejongap, luktärt, praktvädd och solrosor.

Dessutom finns det blommor vars knoppstadie är en skönhet i sig. Vallmo är den sådan som ska plockas härligt tjocka och knoppiga, med en strimma av färgen från kronbladen synligt. Pioner är också en blomma vars knopp blir ett vackert löfte om storslaget flor.

Det perfekta skördestadiet

Varje blomma har unika egenskaper under hela sin livstid. När en blomma ska plockas är viktig kunskap för att få det mesta ut av buketten på bordet. Varje blomma har sin tid, så några goda lärdomar finns att ta med sig ut i odlingen. Blomman ska plockas så att det mesta av skönhetens tid läggs i buketten eller i arrangemanget. Med ett enkelt vick-test kan man avgöra om stjälken är skördeklar på många av blommor. Några exempel är sommarrudbeckia, zinnia, ringblomma och blomstermorot. Vicka lite försiktigt på stjälken, om blomman känns stadig i stjälken är den redo att skördas. Om blomman däremot känns ostadig och gungar ohämmat med så behöver den en tid till i bädden.

Andra blommor ska plockas mer precist, så som en dahlia. Ja, hur vet man det? När den känns rätt helt enkelt, eller som teorin säger 70% utslagen! Hur som helst, dahlian är en förgänglig skönhet så dess få dagar i vasen får man helt enkelt förlika sig med.

Bäddarnas rikedom

Just dahlians förgängliga och korta livstid vägs upp med vetskapen att ju mer man plockar desto fler blommor belönar plantan dig med. Många av ettåriga sommarblommor har just den egenskapen. Så skörda djupt i plantan, men inte för djupt. Plantan behöver förutsättningar för att kunna fortsätta blomma. En sådan är att det finns ett antal bladpar kvar på plantan, för det är i bladvecken som nästa stjälk kan utvecklas. Så se alltid till att spara minst 3 bladpar på plantan.

Typiska blommor med dessa egenskaper, förutom dahlia, är zinnia, lejongap, eterneller, praktvädd, luktärter, anemoner, ranunklar, sommarrudbeckia, klint, phlox, ringblommor och många fler.

Vatten, bara vanligt vatten

Efter att man har halshuggit plantan krävs det en hel del för att rädda upp situationen. Eller snarare vatten så fort som möjligt. Blommans värsta mardröm är bakterier så rent vatten men möjligtvis några droppar ättika i. Ättika är i liten mängd helt ofarligt för blomman men gör att bakterietillväxten hämmas.

Så för att ge blomman bästa förutsättningar är att ta med en hink med vatten ut i bäddarna så att stjälken får börja vattendra omgående. Snittytan börja koagulera ganska så omgående efter skörd vilket förhindrar stjälkens förmåga att suga vatten.

Efter skörd behöver blommorna få vattendra i fred innan man börjar binda sin bukett eller sitt arrangemang. Gärna mörkt och svalt. Då får man en stjälk som är vattenstinn och enkel att jobba med.

Vissa blommor med långt vasliv, så som till exempel lejongap, kan en gnutta socker göra att blommans färg bibehålls.

Varmt välkommen till självplock på Fröst blomsterfält