“Det är krångligt att sälja blommor…”

Slutorden från Sara Bäckmos inlägg på Youtube nyligen är tankeväckande, eller ja kanske inte. För mig så är det livsnerven med att bara blomsterbonde och företagare, jag älskar att det är krångligt. I en grön bransch som återigen är just grön och en aningens naiv så finns det ändå en framtidstro. Och som jag älskar min egen naivitet och blåögdhet… jag värnar om den. För det är det som gör att jag vågar kliva fram, prova mig fram och uppleva det som funkar… och kanske det som inte funkar. Om jag inte var naiv, så skulle den krassa verkligheten just krascha ens den första tanken.

Precis som Sara berättar så har det funnits en storhetstid bland handelsträdgårdar och det fanns en omsättning för det som producerats. Någonstans på resan så tappades värdet av en frilandsodlad och närodlad blåklint bort. Vad hände med blåklinten efter midsommar? Som i många branscher så görs det förflyttningar till att kunna producera mer, billigare och effektivare för att möta en tänkt efterfrågan. Men som alltid så kommer besparingen eller det lägre priset till en kostnad någon annan stans.

Ska jag vara helt ärlig så blir jag provocerad av inlägget, men det är bra! Då får jag chans att spetsa mina argument och jag blir säkrare på vad jag tror. I provokationen så kommer även en utmaning att vässa tänket. Och det är precis det jag tänker ta mig an, jag gillar krångligt!

Men först… Sara, att sätta sig i sätet med en tanke på att “jag vet bättre” skapar inte ett mervärde för någon. Det är inte alla förunnade att kunna förvärva en tradition och ett företags samlade historia, så många anrika företag finns inte att köpa. Vårt samhälle behöver ett ständigt inflöde av nya företagare, men det ska vara helt ok att misslyckas som företagare också. Här är vi dåliga på att ge oss den möjligheten. Det kan ibland vara en rik erfarenhet att faktiskt haft ett antal konkurser bakom sig, tänk om det till och med ska vara ok med att misslyckas? Jag är högst övertygad om att vi behöver se annorlunda på en konkurs, att det kanske är en merit att ha den erfarenheten. Så klart ska ett misslyckande komma med en lärdom! Själv har jag haft misslyckanden i mitt liv som företagare, en resa som jag påbörjade redan 2001!

Att driva ett företag som har långa anor är beundransvärt. Det som man ändå ska komma ihåg, är att i ett 70 årigt företagande så har det funnits en “dag 1”. Jag ser 7 maj 2022 som min första dag på ett anrikt företag i den gröna branschen. Jo, ambitionen ligger där! Man kommer liksom inte undan det där med början på något, det måste alltid finnas en början!

Att odla blommor är utmanande och jag brukar säga till de som är intresserade med att slå fast att odla blommor är en “tekniksport” som kräver en vass taktisk tanke från det första fröet ända fram till blomsterkvasten som ställs på bordet. Därför är min säsong lika lång som hela året, just nu i november till januari så odlar jag på pappret. Varje litet frö till en slutlig stjälk odlas på pappret för att få fram rätt logistik, rätt kvalitet fram till ett effektivt odlande. Därtill så är det nu som jag sätter tanken på vem som är kunden och för att kunna matcha skörden till just denna tänkta kund. Jag, liksom många andra företagare, vill ha en stadig intäkt som räcker hela mitt år.

Min barndom började på en bondgård där väder och vind är den viktigaste faktorn som hjälper eller stjälper året på gården. Vidare har jag också haft förmånen att ha yrkesfiskare i min familj och av egen erfarenhet så vet jag att de åren som det var mindre fisk så blev det mindre julklappar. Jag vet också att näringar där man lever på “väder&vind” kräver det att säkra en stadig, men säsongsbetonad, inkomst över tid. Här behöver tiden vara beräknad över många år, därför behöver de berömda ladorna bestå av besparingar för att klara åren när det är mer “väder&vind” än man räknat med.

Saras alla erfarenheter från sin snittblomsodling är så gott som identiska med mina egna. Både när det kommer till att få omsättning på produkten till att förstå hur intäkten ska se ut med snittblomman i fokus. Min reflektion till branschen, och Saras inställning att vi inte kommer att kunna förflytta kundens köpbeteenden, är mer positiv. Jag vill tro att vi börjar mer och mer ifrågasätta det som vi ställer på matbordet och att detta också kommer att gälla de blomster vi i Sverige köper. Men det är klart att branschen ogärna berättar om alla de bekämpningsmedel som är tillåtna att använda i det producerande landet, eller att en snittros kräver 7 liter vatten i ett land där ett barn kanske får dricka än mindre än rosen.

Så klart jag är motiverad att göra det mindre krångligt att sätta en vacker bukett på bordet som är härodlad med omtanke till vår världen.

Från jorden till de vackra borden!

Vill du också se Sara Bäckmos inlägg: https://www.youtube.com/watch?v=2udwo1Du_zA