Varför jag inte gör som sniglarna, utan låter bli att äta upp mina julrosor

Nära julrosen. Julrosen vinterljus sniglar
Den tuffaste av dem alla. De är sällan den blommar till jul här, men denna milda vinter har den gjort skäl för sitt namn

Helleborus eller Hell and Bore i fri tolkningsassociation så här på nyårsafton låter ju inte så upplyftande! Men om jag inte minns fel betyder hell ljus på tyska och jag har ett tydligt minne av att min pappa brukat berätta om en saga från sin barndom som handlade om Kung Bore, Vinterkungen. Det skulle i så fall passa förträffligt på den vita julrosen; vinterljus. Nu kommer ju väldigt få växtnamn från varken tyska eller engelska. och letar man lite i den grekisk/latinska bakgrunden så verkar det snarare ha att göra med något som äts av djur. Och kanske ska man tolka det som som i vart fall ‘helst inte av människor’ eftersom den är giftig. Särskilt sniglarna är ett djur som gärna tuggar i sig av knopparna så att blommorna har tuggade hål när de slår ut. Men lite krossade äggskal runt plantorna verkar hålla sniglarna i lagom schack. Julrosen gillar dessutom kalkhaltig jord så kombinationen är en win-win.

I kombo med murgröna. Julrosen vinterljus sniglar
Jag sparar de julrosor jag köper till jul och planterar ut

Det är en ros utsprungen… mitt i den kalla vinter, i midnatts mörka tid är en fin beskrivning av julrosen. Jag älskar den för att den blommar när inget anat gör det och när man V E R K L I G E N behöver lite ljus. Men resten av året är den ganska skrymmande. Så jag har bestämt mig för att flytta alla mina julrosor till ett ställe och göra en julrosträdgård. Den ska ligga i en sluttning bakom ett syrenbuskage på den just nu kanske allra fulaste delen av vår tomt. Där ska de få bo tillsammans med snödroppar, snöklockor, ormbunkar, hjorttunga, stenar, bark och all den mossa som min man inte vill ha någon annanstans.

Julrosen vinterljus sniglar

Namnet Helleborus lär ges till växter som visserligen är giftiga, men som har medicinal funktion (som det ofta är). Den lär bota galenskap (detta svepande samlingsnamn på alla möjliga intressanta egenskaper). Och om inte för något annat så låter jag därför bli att äta upp mina julrosor. För utan lite garden madness kommer det inte att bli någon julrosträdgård.

Gott nytt år! Må ni få och dela med er av många galna trädgårdsidéer under 2021.

/Åsa

Ps… Våra inlägg är inte sponsrade och eventuella länkar till köpsidor är våra egna inköp. Här kan du läsa mer om oss.

En lovsång till min planteringsspade

Mina spadar ligger utspridda, står i landen eller bara puts väck! När det sedan ska dras igång ett projekt som nödvändigtvis kräver en spade ser man inte skymten av dem.

Måsten i trädgården. Spade Projekt i landen

Hur många jag har? Så många jag behöver, men tydligen behöver jag fler! Lite som hur långt är ett snöre. I min spadhög så finns det många varianter. Den jag föredrar mest är smal, av plast och aldrig på sin plats. Vad tror ni skulle man kunna sätta senil-snöre på dem? Ja, det vore en idé. Troligen blir det lite bekymmersamt att ständigt ha en jordig spade hängandes runt halsen. Jord i spenaten är ju alldeles korrekt men jordig frukostmacka blir sällan bra.

Här kommer en dikt om min planteringsspade, eller snarare från min planteringsspade!

Det är mörkt och masken blev halv.
Det var ju inte meningen
Men hon där ovan, hon var så ivrig
så att jag nästan bröt nacken
Det är ingen lek att vara en spade på Fröst

Att kompostera en spade

Jag vet att planteringsspaden inte gör någon nytta i komposten alltså försöker jag ändå gång på gång. De med träskaft fungerar nästan, men de i plast tävlar med avokadoskalen i att dyka upp igen. Okomposterat! Jag hörde en gång om en kvinna som komposterar sina tuppar… med framgång! Så är det värt att försöka igen? Nä, jag antar att ni har rätt! Läser ni så här långt så har ni nog genomskådat mig för länge sedan. Jag har knappast koll på mina spadar, eller sekatörer, eller verktygen generellt. Frågan om hon ens har koll på läget, tänker ni?

Jo då i mellan varven dyker spaden upp precis i rättan stund. Ja nedan ser ni hur mina planteringsspadar dyker upp! Jo i landet.

Grönsakslandet 2020. Spade Projekt i landen

För övrigt så kan jag säga att i år producerade grönsaksland över vår vildaste fantasi.

Att välja sin spade

Så vad väljer ni om ni är kräsna? De billiga i plast som man alltid kan förlägga utan dåligt samvete? Eller ska det vara snyggt och gediget med träskaft och mätsticka för några fler kronor , alltså sådana som man borde vara mer rädd om? Eller är du den där som går på nymodigheter? Ja, en rosa spade kan väl knappast komma bort, eller?

Spadar för alla tycken

Planteringsspade Nyby, svart 34,90 kr. Granngården här
Planteringsspade, handgjord 153 kr. Wexthuset här
Handdigger, rosa 129 kr. Wexthuset här

Ps… Våra inlägg är inte sponsrade och eventuella länkar till köpsidor är våra egna inköp. Här kan du läsa mer om oss.

Throwback-post – En lördag år 2011 i etern och skogen

2011-10-15

Har ni hört om det är en fjärils vingslag kan skapa en storm… i ett vattenglas i Kina eller hur det nu var!
Som en vanlig lördagsmorgon, efter att lyssnat 1 timma på “Ring så spelare vi” och stilla undrat varför det ska vara så svårt att svara Amazonas med hinten “Diande avkomma”, så ska man ut med jycken! Jo, jag vet… svaren kommer som en dans hemma i soffan!

Zeb, min underbara hund som traskade vid min sida ända fram till 2013

Efter att jycken dansat runt en stund så ska det bestämmas vilken del av Alnö som ska föräras ett besök, ofast landar lotten på skogen. Så även denna morgon! Men lurarna fulla med “På minuten” så traskar hunden och jag på uppåt skogen. Solen skiner och det är fullkomligt ljuvligt på vägen uppåt stigen. Oftast fastnar vi uppe på hygget och sitter på platt-stenen, där jag den myggfria delen av året käkar frulle. Så även idag…

En bekantskap som jag ofta återkommer till, är Kajsa Ingemarssons blogg och även i veckan har jag haft fullt upp med att följa hennes vardagsbestyr med att springa på allt kul som verkar hända mellan Stureplan och Flen! Denna vecka blev jag bestört över att hon endast medverkar i två avsnitt av mitt favvo-program På minuten!

Morgonens marcherande uppåt skogen akompanierades av ett ljudligt, av mig, skrattande läte över nejden. Över Kajsas smått uppgivna protester över folklighet och dialektala diftååånger. Å andra sidan består programmet av sex sköna individer till som också genererar mina skrattsalvor å det ljudligaste.

Dagen till ära räddar dessa skrattsalvor mig från att direkt bli tagen som en älg och där med mista livet för en jägares bössa. Det enda som jägaren fångade mig med var en av de suraste blickarna för dagen. Så hur tänkte du Kajsa… förstod du att jag skulle behöva fyra av värsta salva för att ljudligt rädda mig från att bli direkt skjuten? Tacksam är jag för ditt vingslag i verkligheten 🙂

Ringblommorna på farmors gata

Flickan sitter i sin farmors kök och klipper klippdockor. Tapeten bakom är lite så där plastig med kaffepannor och små blombuketter. På väggen sitter en sådan där hylla som en triangel där farmor har alla sina mortlar. Farmor samlar på mortlar. Stora och små, i alla former.

Farmor står vid diskbänken och tvättar en påse som hon sedan med omsorg hänger upp på en konservöppnare, Röda Klar ni vet design Bernadotte. På diskbänken står en skål med blåbär för det är söndag och till dagens efterrätt serveras det blåbär, socker och mjölk. Vi ska äta söndagsmiddag i stora salen, kalvstek och gelé. Och sedan blåbären. På radion är det melodiradio. Farfar kommer in i köket,  ser lite sådär besvärad ut att inta farmors domäner. Han har Docksta-tofflor på fötterna, många decennier innan trenden nått fram, och en  sliten filthatt på huvet. Hans noppiga kofta är felknäppt som alltid. Han tittar in i köket för att snabbt dra sig tillbaka till sina domäner. Jag minns honom sittandes lägga patiens, lugnt och metodiskt.

Våra helgmornar är snudd på sådana dagar, nja inte klipper jag klippdockor men melodiradion är på för full. Min egna melodiradio på Spotify innehåller musik som får mig att rusa tillbaks till farmors kök, klippdockor och blåbär.

Min farmor är ringblommor för mig, hon odlade dem i rader bakom garaget tillsammans med dill, något annat var det inte i rabatten. Dillen till potatisen och ringblommorna till bordet! Doften av ringblommor är doften av farmor, lite obeskrivbar. Inte så där parfymerad och inte på något sätt besvärande, helt enkelt enkelt. Underbar, rofyllt och minnesvärt! 

Den sista ringblomman
Årets sista ringblomma tittar fram mellan solrosornas kraftiga stjälkar.

Hoppas att jag en gång kan ge samma känsla till en annan liten människa. Min farmor dog alldeles för tidigt och jag önskar att jag fått känna henne som vuxen, men det lilla jag vet så har fått många av hennes egenskaper.