No dig – Att ha en ko begravd

Här på Fröst så har vi bestämt oss för att ifrågasätt mycket av det som vi tror är det rätta. Vårt provår omfattar allt från vad vi odlar, till hur vi odlar och vad vi gör med det vi odlar. Första strategiska valet är att våra odlingar kommer att bygga på konceptet ”No dig” eller ”Odla utan spade” på svenska.

Att bruka jorden har vi gjort sedan vi slutade jaga på savannen! Det finns något fundamentalt att sätta spaden i jorden och vända myllan. Tillfredsställelsen i att se det svarta guldet komma till ytan. Bidra med att mylla ner vårt gödsel och kompost. Raka och prydliga rader som skär genom den svarta jorden. Jag kan till och med känna tillfredsställelsen genom att enbart skriva om det. Fast nu är det slut, inte ett grävtag ska tas och vi ställer undan spaden för gott.

Spaden i jorden var när jag läste nedan bok av Bella Linde och Lena Granefelt. Allt jag lärt mig blev med en gång helt förlegat

Jag måste bara få skriva ett stycke ur boken som är så klockrent rätt och hela anledningen att vi kommer inte gräva ett spadtag.

” … Höst och vår sker detta sisyfosarbete som alltid är förenat med svett och värkande ryggar. Men som faktiskt inte bara görs i onödan, utan dessutom är direkt skadligt. Problemet med grävning är att den förstör strukturen i jorden. Först har maskar och smådjur jobbat som galningar med att bilda humus och skapa gångar för syre och vätska, medan mikrolivet har frigjort näring och vävt ihop underjordiska nätverk som samspelar med växterna ger en livskraftig miljö – och så kommer du med en spade och vänder upp på hela härligheten. Förvisso har odlare grävt i eviga tider och dessutom med fruktbart resultat. Det är alltså inte så att det inte går. Men det som är så fint med ogrävda jordar är att de kan ge både större och friskare skördar än de grävda.”

Så därja… varför skriva om något som uttrycks så väl i en bok och jag menar att om ni ska lära er något om vår jord så är denna bok den första ni ska köpa. Jag såg dessutom att den just nu är på rea. Så passa på!

Under helgen har vi varit ute och märkt upp blomsterbäddarna, eller som Blomsterdirektören säger… produktionsbäddarna! I år kommer vi att odla cirka 120 löpmeter. Bäddarna kommer att stakas upp i rektangulära ytor med måtten 1,20x15m.I botten kommer vi att lägga kartong och lumppapp, därefter kommer ett lager av hösilage läggas på. Slutligen 10 cm gödslad anläggningsjord.

Vän av ordning kanske undrar varför jag ska tillföra jord när jag har hela åkern full med jord. Ja, år 1 kommer vi att köpa 21 ton med anläggningsjord, allt för att slippa gräva i jorden och att vi bryter mark som odlats som vall. Nästkommande år kommer vi enbart att tillföra organiskt material, i vårt fall hösilage. Har man en bonde eller hästgård i närheten så kan man alltid fråga efter ratade balar. Eftersom ensilagebalarna inte alltid håller för foder, men som täckmaterial är det perfekt.

Nästa lärdom med jord är att hela tiden har gröda igång och aldrig lämna marken bar. Varför detta… jo men man måste ju mata den där begravda kon!

Begravd ko?? Jamen precis, i vår jord lever ett myller av liv. Miljoner av mikroorganismer, maskar och andra små djur lever för att omvandla det vi tillför uppifrån, i form av kompost, stör och växtrester, till humus och näringsrik mull. Och det är här det fantastiska kommer. I en orörd jord finns det minst 500 mask per kvadratmeter ner till 3 meter! Varje mask släpper ifrån sig 1 gram mull per dygn. Räknat på totalen så blir det ett halvt kilo högkvalitativ mull per kvadratmeter och dygn. Japp, där har vi den begravda kossan!